SajberCattens krypin

De vildsinta jägarna som jagar i flock i fem län för att finna en varg är så skjutglada att de inte ens bekymrar sig om att få ett dödande skott, många är de vargar som blev skadeskjutna under jakten.

Tolv timmar efter att jakten påbörjats avbryts den då antalet skjutna vargar enligt licensjakten redan är uppnått. På en enda dag har man lyckats döda tio procent av den svenska vargstammen. Och vargjägarna skriker efter mer. Morgonens iver och upphetsning har övergått i blodtörstiga vrål. Saliven samlas i mungiporna och ögonen stirrar vildsint på omgivningen. Språkrör för jägarstammen har försökt samla argument och plantera dem hos sina flockmedlemmar, men de är bortglömda nu. Unisont kräver flocken mer blod, mer dödande. Vi vill ha meeeer! 27 dödsoffer räcker inte, fler ska dödas. En samling organiserade lobbyister har fått sin blodtörst tillgodosedd av makten. Makten som tillåtit dem att döda vargen. Men mer krävs, nu har de fått smak på blod och de är omättliga.

Jag må bo i stan, men skogen är också min. När min skog utsätts för masslakt har jag rätt att värna om den och dess invånare. Det är för lätt att hävda att stadsbor inte inser vidden av vargproblematiken. Jag ser problemet mycket väl och problemet är människan, inte vargen. Problemet är människan, inte lodjuret, räven, järven eller björnen.

Det är ett etablerat faktum att vi i Sverige har en alltför kraftig jägarstam, att de har lyckats få alltför stort utrymme både politiskt och i media och att stammen kraftigt bör decimeras för att i framtiden säkra skogarnas väl för både djur och människor. De skadeskjuter djur i alltför högt antal, de skjuter sina egna hundar, de skjuter i berusat tillstånd. Allt kan inte rättfärdigas av att de då och då också skjuter sina jaktkamrater även om det till viss del kan ses som en förmildrande omständighet till galenskapen de ägnar sig åt. Djuren i våra skogar är rättslösa när jägarna drar fram genom terrängen.

Det är många som förespråkar skyddsjakt på jägare efter lördagens galenskaper i skogarna. Jag hör inte till dem. Krampaktigt håller jag fast vid min tro på det goda hos människan, hos den inneboende styrkan hos varje människa som kan förändra världen. Dagar då 12 000 människor med mord i blick unisont går ut i skogen är det en tveksam inställning, det inser jag. Jag vill säga förlåt till de döda vargarna, förlåt till jorden och all jävla skit jag är ansvarig för bara för att jag är människa. Jag är så ledsen över allt vi ställer till med och jag skäms så jag vill gå i bitar för det vi gör mot er nu. Vi vet vad vi gör, men vi gör det ändå. Förlåt.