SajberCattens krypin

Det tar tid att bo in sig. Vårt blåbärsställe ligger vid det förra huset och varje gång vi åker dit så får jag fjärilar i magen. Jag saknar det gamla stället fortfarande, vi bodde ändå där i sju långa år. Det gör att man sätter sin prägel på stället och det ger många minnen. Det tar nog en tid för att "ställa om" och känna att det är här vi hör hemma. Jag tror det är viktigt för mig att göra saker i trädgården så det blir "min" trädgård tex.

"Ditt hem är där din katt är" - men just nu är det dåligt med katter här. Morris har vi inte sett sedan i onsdags och Rudolf besöker oss en stund på kvällen. Har även hört att han vill in tidigt på morgnarna, sådär runt 5-tiden, men då vill ingen gå upp. Tussan är oss trogen som en liten hund - hon finns där vi är, men annars är det som sagt dåligt med kattsällskap här just nu. Av den anledningen börjar jag längta till hösten och kallare väder, då kommer säkert också hankatterna att göra oss mer sällskap. Jag vill ha katter för sällskaps skull, inte för att ha dom utomhus i skogen hela tiden. Trist. Men jag hoppas hösten och vintern ger lite ändring i deras beteenden. Kanske är jag också extra känslig eftersom Charlie inte längre finns. Han var också en hemmakatt som jag alltid visste fanns tillgänglig för lite kel när som helst som man hade tid. Saknar dig Charlie och önskar så att du var här. ♥