SajberCattens krypin

Idag har Charlie fått somna in. Igår var det tre veckor sedan jag fick åka in akut med honom och han fick börja med vattendrivande medicin. I tre veckor har jag njutit så av hans sällskap, kelat och skämt bort honom med den godaste maten. I förra veckan blev han väldigt dålig på tisdagskvällen, men ons-fre var han "pigg" och var ute och gick flera gånger om dagen. Men lördag och söndag har han varit riktigt dålig, bara pigg vid några korta tillfällen då han pratade, ville kela och äta mat. Så igår tog jag beslutet att han skulle få somna in.

Imorse ringde jag en veterinär i närheten som jag vet kan åka hem till folk. Hon bad mig återkomma vid 9 då hennes telefontid var slut, först då visste hon hur dagen skulle bli. Hon kunde iaf komma vid 10.30-11-tiden. Vilken väntan. Igår bad jag också min pappa att snickra ihop en låda till Charlie, som han skulle begravas i och vi hade bestämt att de skulle komma ner idag.

Själva avlivningen gick bra, väldigt lugnt. Han märkte inte av sprutan han fick in i njuren och nästan direkt la han sig ner och på någon minut var han medvetslös. Sen tog det lite tid innan hjärtat stannade helt. Henric o Elvira gick ett varv till hästarna när han avlivades, sen fick dom komma in och klappa och säga hejdå när han väl somnat in. Elvira tog det väldigt bra. Vi plockade blommor redan innan som vi la hos honom i lådan. Han fick även med sig sin favoritfilt som vi la över honom.

Min lilla prins, min Charlie - saknaden är redan enorm och det är svårt att fatta att han inte finns här hos oss längre. Det känns som han var en självsfrände, en sådan katt kommer jag aldrig få igen. Han är redan begraven och ligger i vår nya trädgård.